Det ligger aska på det blåa klinkersgolvet i duschen dock spelar det ingen roll på denna plats på jorden. Hon ligger på badrumsgolvet halvnaken med intorkat blod på armarna medan nytt börjat rinna, golvet är kletigt utav blod som smakar järn, hennes blonda hår har färgats i små röda slingor, vid hennes fötter ligger den andra trasiga halven utav henne. En blond pojke med änglelockar som tittar upp i taket medan hans fingrar flätats runt hennes hand. 

Det kan ha handlat om sekunder, timmar eller dygn som dem låg där på golvet, orörliga, paralyserade utav smärtan som bara de själva kan känna och förstå. 

Tillsammans förbannar dem världen medan hon förbannar hans mamma lite extra då hon döpt världens vackraste människa med det största lugn att finna efter en pojke känd för sina hyss, Emil. Hennes Emil även om han inte är någons.  

 

Måndag eftermiddag, en nyckelvrids om i låset långt bort från hennes medvetande. Mänsklignärvaro ger ifrån sig oljud som bara denna sorts närvaro kan göra samtidigt spelar det ingen större roll för hon påverkas inte utav något där hon sitter lutad på mot kakelväggen. Tunga steg hörs utanför dörren innan den öppnas och fyller upp hela dörröppningen. Man kan ana rädsla i hans ögon, de vackra mörkblå ögonen vidgas till max samtidigt som han sväljer hårt. Snabbt drar han sin taniga högerhand genom sitt vidruffsiga hår, tittar runt om sig som om han letar efter instruktioner på hur man hanterar en sådan här situation. Jakten är givetvis förgäves vilket han snabbt blir ense om. Försiktigt halar han upp ett paket Marlboro ur fickan, sätter en cigarett i mungipan, låter den stanna där medan han räcker henne den andra som han har i handen, hon lutar sig framått för att få hjälp med eld, med en snabb rörelse drar han upp en isblå tändare och får fyr på båda tvås. Under hela tiden som han tar ett nervöst steg längre in i badrummet, mot henne, den trasiga lillaflickan med blödande armar tittar han upp i taket, scannar väggarna med tomblick för att sedan stirra ner i golvet med flackandeblick, detta repeteras enda tills Emil är inomräckhåll för att smeka hennes hår, vilket han gör, försiktigt stryker han bort håret från hennes ansikte. Med rödgråtna ögon tittar hon blygt upp mot honom, hennes ansiktsuttryck vädjar om mänsklivärme så han sätter sig brevid henne. Så nära han förmår utan att pressa ur all luft ur den späda lilla kroppen som hon bär upp. 

"Anna.. jag.. först.. Anna jag är här, jag älskar dig Anna." han försöker sig till att stapplande resonera varför hon gjort som hon gjort, varför hela badrummet luktar järn, varför hela hon är klädd i blodstänk och rännilar av rödkroppsvätska, han ger dock upp då han inser att det är lönlöst, för han vet varför. Hon ville bara försöka döda allt olujd som skapar den eviga paniken som i sin tur kramar ur luften ur henne. 

I mailet ber och uppmanar han henne bädjande att inte skriva upp numret någonstans, bara ring. Han har förklarat hela hans situation med eget företag som är högt uppsatt i Sveriges näringsliv där han lever med en sambo som den perfekta Svensson i Sveriges huvudstad. Hur ska hon kunna hindra sig att inte göra som han säger? 

Snabbt river hon av en bit papper från vårdblocket och plottrar ner det tiosiffriga numret till hans privat mobil. Någonstans väcks en kittlande känsla när rollerna helt plötsligt är ombytta. 

Första träffen hade han övertaget hela tiden, han kunde nå henne medan hon inte kunde nå honom på annat sätt än till hans icke officiella mail. Trots att hans övertag är förutsättningen till deras förhållande och hon samtidigt lovat att låta honom ha det så han kan vägleda henne in i den andra världen förbjudna världen där hon är helt undergiven hans lustar, även hennes egna.. Så kan hon inte låta bli att trotsa det, hon gillar att driva med hans position, med vetskapen om att han är helt tagen utav henne, vet hon att hon har makt. Går hon kommer han vädja till henne att stanna, det kan inte hjälpas att det gör henne upphetsad. På det nästintill tomma fiket i storstadens utkant där ingen förväntas se honom har hon övertaget, även om hon vet att han kommer ge igen för det när han senare tar hennes hand för att leda henne iväg till hans övernattningslägenhet i stan. 

Hennes svarta hår tillsammans med de isblått glittrande ögonen som tindrar till varje gång hon skrattar åt något hon sagt som i sin tur fått henne ur balans. Att han njuter av att slänga tillbaka bitska kommentarer med en underton utav ödmjukhet till hennes sarkastiska teorier med sötma får henne att känna sig överlägsen. Just när allt går som hon vill lutar han sig över bordet och viskar "Kom!" så pass nära att hon kan känna hans rivande stubb från det sexigt helg-ovårdade ansiktet. Nyfiken, nojig och lydig tar hon hans hand och går raskt för att försöka hinna med hans målmedvetna tempo. Människor, höghus och gator flyger förbi, uttryck hon varken hinner eller kan sortera i spänningensrus. Plötsligt drar han henne bakom ett hörn, trycker försiktigt men bestämt upp henne mot en kall tegelvägg, flätar in hans fingrar i hennes hår och låter de chokladbruna ögonen nagla fast sin blick i hennes. Hon rodnar men kan inte låta bli att fnittra sitt oskyldigtflickaktiga fnitter, hon vill säga något, vad som helst, kasta ur sig  något dumt sarkastiskt eller fråga rakt ut vad han håller på med, men vad hon än kan tänkas säga kommer att låta dumt och vilset, så hon låter kindtänderna bita ett hårtgrepp om insidan av de rosenrött generade kinderna.

 

"Du gör mig galen! Förstår du det?!"

Ljudet utav hans röst nu, mitt i all upphettsning och nervositet slår omkull henne. Fan. Om han bara visste hur mycket hon vill att han ska ta för sig av henne. Hon är beredd att lägga sig i hans våld, när som helst. 

"Nej.."

"Kom." han släpper snabbt greppet om hennes hår, sliter tag i hennes arm, tittar sig nervöst omkring för att försäkra sig om att ingen ser dem innan han snabbt knappar in portkoden och dörren öppnats. Gentlemansaktigt håller han upp dörren för henne och visar med hela handen: "Damerna först". Han låter hans hand smiska till hennes rumpa lagom hårt genom det tunna klänningstyget för att få henne att hoppa till. 

När han stängt dörren bakom dem försäkrar han sig om att den är ordentligt låst, för att sedan gå fram till henne och sluka ur all nervositet med en oväntad kyss som lämnar så mycket eftersmak utav hård stark lust att hon inser att det inte finns någon återvändo. När hon snabbt tänker efter vill hon inte att det ska finnas någon heller, hon vill ha honom nu. I hallen, på byrån, i duschen, på köksbänken, på golvet - vart fan som helst. 

 

"Är du säker på att du fortfarande vill?"

"Ja"

"Bra.. jag vet inte om jag skulle kunna hålla mig om du sagt nej. Lita på mig så ska jag ta hand om dig" allt är ett enda lustfyllt mummel från hans sida medan han står bakom henne och drar axelbanden på hennes klänning åtsidan så att den tillslut faller tyst, försiktigt och odramatiskt på golvet. Han leker med hans läppar över hennes rygg, låter kyssarna i svanken bli längre och intensivare tills han återvänder upp och lotsar hennes bh med tänderna. Med ett stillsamt ljud faller den till marken medan han redan vänt henne om så att deras blickar mötts medan han börjat leka med tungan över hennes bröst. Han tar hennes hand och leder den ner till hans bultande stånd i de trånga jeansen.

"Det är ditt fel, bara ditt fel. Nu måste vi göra något åt detta."